Så här såg det ut 1770
Nenningesund har en långhistoria, och nu kan vi visa hur det såg ut i slutet av 1700-talet. På kartan här nedan ser man hur en stor vik utgjorde inloppet på västra sidan, innanför det som i dag heter Höggarnsfjärden, och hur Öjaren bredde ut sej i öster.
Vi har många supportrar i föreningen, några av dem är fritidsboende i det område där jag (Ann Axelsson, ordförande i föreningen) också har ett fritidshus. En dag före jul knackade Gösta på vår dörr – och med sig hade han 1700-tals-kartan. Han hade hittat den i en gömma och hade ursprungligen beställt den från lantmäteriet som en present till dåvarande ägaren av Nenninge gård – den fastighet som än i dag har den mesta marken kring sundet.
Att sundet har en lång historia vet vi ju – men det är ändå något speciellt att se hur det faktiskt bredde ut sig för nästan 250 år sedan. Och att tänka sig att det var en aktiv, öppen vattenled där det gick regelrätt båttrafik. Ett 50-tal år tidigare flydde ryska galärer genom sundet efter att de härjat i Norrtälje. Om vi backar ytterligare ett snäpp, så vet vi också att Gustaf II Adolf beordrade upprensning och pålning av sundet 1620.
Men allra första gången sundet omnämns är i Kung Valdemars jordebok från 1300-talet. Där ingick Nenningesund i Kung Valdemars segelled – en medeltida sjöfartsled som sträckte sig från Danmark, utefter den svenska kusten, till Estland.
Här kan ni läsa mer om segelleden: Kung Valdemars segelled
Vi i föreningen ser många skäl till att öppna Nenningesund. Men vi pratar kanske inte tillräckligt ofta om den historiska aspekten. I den finns ju något som bygden kan vårda och vara stolt över. Denna historia vill vi i föreningen gärna berätta.
Här nedan ser ni kartan – med en pil vid västra inloppet. Som jämförelse finns en karta över hur det ser ut i dag, med en pil på ungefär samma ställe.