Historien kommer till liv med sundet
Med ett öppet Nenningesund får man inte bara en inre vattenled som gör Rådmansö till en ö igen – en lång historia väcks också till liv. Nenningesund har anor ända sedan medeltiden, det finns omnämnt med namn i Kung Valdemars segelled.
Sundet som gjorde Rådmansö till en ö har en lång dokumenterad historia. Liksom flera andra nutida ortsnamn nämns det som en del av den så kallade Kung Valdemars segelled och syftar på en medeltida segelbeskrivning inbunden i Kung Valdemars jordebok.
Dess riktiga namn är det danska itinerariet, men i slutet av 1990-talet initierades ett kulturminnesvårds- och turistprojekt som började använda benämningen Kung Valdemars segelled. Tanken var att berörda kommuner och län skulle ta på sig ansvar för att kulturminnen som fanns i anslutning till leden skulle iordningsställas för besökare. Länsstyrelsen i Södermanlands län placerade exempelvis ut en serie informationsskyltar vid olika gästhamnar som leden passerar.
”Vi har, tillsammans med kustlänen från Kalmar och upp till Stockholm, arbetat med att informera om leden. Nu har det sedan länge blivit hög tid att byta ut många av skyltarna, med det arbetet ligger vi tyvärr efter, berättar Bo Svensson som jobbat med projektet.
Från föreningens sida har vi haft med oss idén om att ta upp detta projekt – och informera om historien längs sundet när det blir verklighet.
Bo Svensson gillar den idén och berättar att intresset var ganska stort när projektet var nytt.
”Vi placerade ut ett 20-tal skyltar i slutet av 1990-talet. Främst vid gästhamnar och även vid olika objekt, både på land och några ute på öar”, berättar han.
En skyddad led
Tanken på att människor har färdats på Nenningesund sedan urminnes tider, ger perspektiv. Och i det sammanhanget har passagen bara varit stängd en kort period. Vi uppskattar att sundet senast var farbart i början av förra seklet. Och precis som vi nu framhäver fördelen med att Nenningesund skulle skapa en inre, säkrare vattenväg hela vägen från Nynäshamn till Öregrund, så gick största delen av Kung Valdemars segelled inomskärs. Under medeltiden seglade sjöfarare helst nära kusten eller inomskärs. Fartygen var inte så sjödugliga och hårt väder kunde medföra problem. Risken för sjörövare gjorde också att man helst höll sig nära land. Dessutom var det ont om utrymme på skeppen, så man föredrog att laga mat och sova iland.
Det danska itinerariet, består av två och en halv sida i en medeltidsurkund på latin, från omkring 1300. Urkunden bestod av 153 blad som i samband med ett forskningsarbete i Lund i mitten av 1700-talet fick betäckningen Kung Valdemars jordebok. Den upprättades på initiativ av kung Valdemar Sejr och består bland annat av en matrikel över vilka som ägde jord i dåtidens danska välde.
Ordet itinerarium kommer av det latinska ordet för resa – iter, och betyder färdbok. Det innehåller korthuggna uppgifter om 101 platser längs den svenska kusten, från Blekinges sydöstra hörn upp till Arholma, via Åland och vidare till Estland. Totalt omfattar rutten 525 sjömil. När orterna nedtecknades låg startpunkten i Blekinge, Utlängan, i Danmark. Texterna i itinerariet anger avståndet mellan orterna i det medeltida mätavståndet veckosjö.
Första meningen lyder: ”Från utlängan till Kalmar 10 veckosjöar.” Så här lyder stycket där Nenningesund omnämns: ”Och från Sveriges Holme till Tenösund 1. Därifrån till Stäksund 1. Därifrån till Nenningesundet 3.
Många av de platser som nämns har samma namn än idag.
Kopia finns på KB
Kung Valdemars jordebok köptes av en Johan Gabriel Sparfvenfeldt i slutet av 1600-talet och skänktes så småningom till det som då hette svenska antikvitetsarkivet i Stockholm, men i två olika delar som länge var skilda åt. En av delarna lånades på 1700-talet ut till universitetet i Lund, när den sedan återlämnades till Kungliga biblioteket i mitten av 1800-talet sattes delarna så småningom ihop. 1929 överlämnades Kung Valdemars jordebok till det danskariksarkivet. På KB finns en fotografisk kopia.
Mycket forskning har gjorts kring itinerariet, men man har inte kunnat fastställa vad själva huvudsyftet för leden var. Om man lastade eller lossade varor längs vägen eller om anhalterna bara var just platser att stanna på innan man nådde sin slutdestination.
Karta från Roslagens sjöminnesförenings årsbok 2009.